R Pattison shoppar ekologisk frukt

Jag förstår verkligen inte grejen med Twilight. Såg första filmen med Marty i vintras och skrattade högt åt skiten.
Hur kan klyschiga böcker som är skrivna av nån kysk mormontant (som inte vill att vi gökar förräns efter äktenskapets holy lagar avlagts, varpå Edward å Bella bara touchar sina påklädda kön lite subtilt mot varann i filmen)göra braksuccé?!

Alla förpubertala tjejer på skolan där jag jobbar är totalt fanatiskt fascinerade av skiten, och det vart big time ramaskri när åldersgränsen till nya movien först var satt till 15 år. Nu kan ju, som alla tidningar redan kört femtio lättsådla löpsedlar om, alla som är äldre än elva jordsnurr se New Moon på bio. Tjohoo!

Själv drömmer jag bara mardrömmar om Eddieboy-vampyren. Hans bleka stela face med Nick Carter-putiga läppar stirrar på mig från varenda busskur dagtid, och förföljer mej sen i sjuka nattliga visiter framåt småtimmarna.

I natt stod han (i min dröm asså) på Konsum i Björkhagen och skulle shoppa två KRAV-bananer. Det här börjar bli sjukt. Betyder det att jag också är besatt av Twilight?! Fast typ freudianskt undermedvetet?

Scary
/EC