Fåglar

Efter ett härligt kundvagnsrace och en bubblande välmående fylla skiljdes jag och Martina utanför Kaisers och jag vankade hem mot vägglössen och Psykosociala killen på Solroshostelet.

Klockan var typ 8 på morgonen och det var lite småkyligt ute, men jag var ändå liksom fett nöjd med livet och tillvaron. De försmå zebrapjucksen klapprar lite vingligt framåt gatan varpå jag är SKITNÄRA att trampa i någonting som ser jävligt skabbigt ut.

Jag böjer mig neråt för att studera vidundret, lite fylleseg i skallen så där. Jag är ensam och står mitt i gatan. Chockat inser jag att det en DÖD FÅGEL!

Helvete liksom! Är det stora fågeldöden som härjar i Berlins innerstad? Eller vad är dealen? M var ju med om samma sak för typ några veckor sen!


Sorgset vandrar jag vidare, och tänker, medan jag slänger in en näve tic tac i käften, att livet är allt jävligt skört och kort för vissa stackare...