Bitter men tacksam

Vaknade i morse av d-takt från mobilen och kände att jag ville dö.
Verkligen bara DÖDEN DÖ.
Vända mig om i sängen och aldrig mer resa min feta kroppshydda.
Efter en timmes snoozning mådde jag fortfarande lika kasst. Novemberoväder och ont i kroppen.
Tillslut orkade jag resa på mig. Åt tre skedar filmjölk och ville spy. Stod i brännhettduschvatten i tie minuter innan jag orkade klä på mig.
Mörbultad och Mötley i hörlurarna på tunnelbanan mot Skarpnäck.
Men ändå gudomligt tacksam över att ha ett jobb. Att få komma till en arbetsplats där jag möts av grymma kollegor som jag kan klaga i gemenskap med, dricka kaffe eller kontorsstolsrace:a.
Skulle jag vara arbetslös skulle jag bli så fruktansvärt deprimerad.

Det skulle sluta med att jag drack jäger varje kväll på Le Mysingen i K-torp för alla socialbidragspengar och tillslut skulle jag dö av övervikt efter att ha ätit för mycket pulvermos i sängen framför nån sunkig Tvshopsreklam som lovar tvättbrädemagar och sexiga biceps.
Huaaah.

tacka fan för att man har ett jobb.
/EC