Beror på beroendet

Läste i nån av de lågintellektuella gratistidningarna, en dag förra veckan, att nu har dom minsann kommit på att folk kan bli beroende av Facebook.

Suprise liksom.

Om man kan bli beroende av spel och knark eller den förbannade Twilight-movien så äre väl självklart att man kan bli beroende av internet?!

Speciellt unga kvinnor ansågs då vara benägna att bli community adicts.

Tack för det.

Skön grej att man nu både passar in i svinis och Facebook-sjukans riskgrupper.

Jag själv har surfat vansinnigt mycket på Facebook på sistone. Har träningsvärk i tangentfingrarna (fast jag vägrar fan att odla upp nån jävla farmvillegård i kulörta färger). Det är så lätt att man fastnar inne på nån jävla random bekant från typ sin lågstadieklass profil. Och har man väl börjat bläddra så blir det nästan som en tvångstanke att klicka igenom ALLA hans tretusenhundraelva jävla foton. ”oj, vad tjock han blivit!” eller ”Shit! Undrar om han låg med den där snygga bruden som han fyllehånglar med?! ”Vafan! Äre champagne dom dricker där på semesterbilderna från Lanzarote?”

Helt plötsligt förstår jag hur Martina alltid har kunnat ha sån fet koll på varenda kotte. På Facebook fullkomligen spyr folk ut diverse detaljer från sina innersta snuskiga och privata angelägenheter… And damned, I love it!

Varför har jag då helt plötsligt nu blivit helt besatt av att uppdatera min FB-status var femte timme? Det finns en uppenbar anledning. Jag har haft en vit månad (som jag fanimej klarat av med bravur, oavsett va Rakke säger). Så istället för att slänga mina besparingar på f12-inträdet har jag numera stenkoll på CK´s breakade förhållande och JG´s födelsedagsnedräkning. Woho!

Jag har bytt ett beroende mot ett annat!
Vad är det man säger, omväxling förnöjer?

Hell Yeah /EC