Med risk att låta som Sex and the city-Carrie

I en värld där alla potentiella liggpartners som finns antingen är upptagna, fula eller har en intelligensnivå på fiskmås-stadiet känns det ganska hopplöst att lyckas få ett one night stand.

Men tänker man efter så är det där med ligga en natt, med nåt random pucko man stapplat hem med efter lite för många plastglas dyr krogöl, ganska överskattat. Oftast orsakar det mest ångest när man dagen efter vaknar upp bredvid någon senig tatuerad varelse som man varken vet namn eller ålder på (förhoppningsvis vet man vart man möttes och hur man hamnade i säng, men det finns ju ingen garanti).

Däremot finns det ju olika nivåer på hur pass mycket man lyckas skämma ut sig under uppvaknandet bredvid ett one night stand- jag hörde nyss, av min vän K, om ett mycket tragiskt exempel på pinsamheter i kombination med ångest efter sex. Jonas, ett stiligt exemplar av basketspelare med muskelmassa på uppemot 110 kilo hade vaknat upp hos en snygg brud han spenderat natten med. Han reser sig ur sängen och samtidigt som han sätter ner fötterna på parketten hör han ett kvävt tjut. Förskräckt inser Jonas att det är läckerbitens lilla vältrimmade chihuahua han ställt sina stora fossingar på. Hunden är inte bara lite skadad, det tar några sekunder innan Jonas inser att det pip hunden stötte ifrån sig var dödsskriket. Chihuahuan är STENDÖD. I absurda förvirringen/paniken vet Jonas inte vad han ska ta sig till utan skjutsar i brist på annat in hundliket under sängen och låtsas sedan under hela frukosten med snyggingens mycket trevliga föräldrar som att inget hänt.

Hur familjen senare insåg att deras älskade fyrbenta familjemedlem inte tillhörde detta jordelivet längre framgår inte av historien. Jonas lämnade strax efter han ätit upp sin gröt, och tilläggas bör ju att det inte blev något second night stand.

/EC